...och Oscars statyn går till.....

Motivation! Låter ordet bekant? ....Ja jag kunde väl tänka mig det.

I all hundträning är det ju A och O att just motivationen hos hunden finns där.

Ja för annars så går det helt enkelt inte att lära eller få en hund att utföra något ...om den är omotiverad.

Min labrador Axa är en sådan hund där motivationen måste vara enormt hög för att hon ens ska fundera på att ens prova att utföra ett moment.

Som exempel så kan vi ta momentet "tass". Väldigt bra att hunden kan detta eftersom det underlättar torkandet av just tassar, när det varit ute i blötan och leran.

Axa vet vad jag menar när jag säger "tass".

men om jag säger "tass" utan att inge någon som helst vink om att efter rätt utfört moment , vankas det godis, så lyfter hon långsamt upp tassen 3 mm ovanför marken samtidigt som hon faller i hop på sidan i någon salgs superunderlägsen gest. Med plågat uttryck i ansiktet och klotrunda stirrande ögon.

Skulle man inte känna Axa så skulle man nog tro att " den där stackars hunden har inte haft det lätt"

Men skenet bedrar kan jag ju låta meddela. Axa har nämligen tagit både en och två Oscars för bästa kvinnliga huvudroll under sin livstid. Teater är nämligen något som hon kan.

Hur vet jag nu detta....ja att hon verkligen inte är en stackars plågad labrador som aldrig fått ett uns kärlek i hela sitt liv.

För om jag bara plockar fram en liten godis framför näsan på den missförstådda labben, ja då kan man lyfta tassen hur högt som helst, och fort går det.

Axa kan även gå sick-sack, rulla runt, sitta vackert, hoppa över benet, dunka trädet och mycket mycket mer. Helt utan minsta problem och helt utan den plågade blicken. Är man bara tillräckligt motiverad så kan man göra allt. Men det gäller väl både hundar och människor.