Jag älskar min hundar....ibland

Jag älskar verkligen mina hundar. De finns där alltid vid min sida oavsett vad som händer. Med ständigt välkomnande viftande svansar och puss-goa nosar som skänker så mycket glädje i mitt liv. De slickar bort tårarna när man är ledsen och är ständigt med på alla roliga aktiviteter som jag hittar på. Ja vad kan man mer begära....

Fast ibland så undrar man ju varför man skaffade hundar. För det finns ju tillfällen, även för en inbiten hundälskare, då man helst skulle vilja slippa att äga en fyrbent lurvig vän. Hur svansviftande och mysig den än må vara.
Vi kan bara ta ett exempel som i morse.(mycket tidigt)
Ligger som sagt och sover i godan ro under ett varmt och skönt täcke när jag plötsligt hör ett gurglande/hostande ljud, liksom i fjärran.
Yrvaket ser jag mig omkring i sovrummet och vid sängen står Tyke och ser allmänt bedrövad ut.
Plötsligt kommer det där gurglande/hostande ljudet igen och jag inser att det är Tyke som är i full färd med att börja kräkas. Hulk -gurgel-hulk-host-gurgel.
Det finns ingen tid att förlora så jag skyndar mig yrvaket att försöka få ut Tyke på gården så att han kan få spy där och inte på mattan i sovrummet.
Men jag är inte tillräckligt snabb nog. Gurgel -kräks- host !
En stor grå/brun klump med tillhörande slem ligger nu nedaför den frustande settern.
Vad i allsindar är det han har kräkts upp? En halvsmält råtta? Rävbajs?
Min analys av hundkräkset får vänta och jag hasar istället ner till toaletten för att hämta papper och rengöringsmedel. När jag kommer tillbaka upp i sovrummet har Tyke tydligen blivit bättre för nu sussar han ljudligt på min kudde och ser så där allmänt nöjd ut.
Jag tar papper och tar upp den grå/ bruna klumpen från golvet och inser att det varken är en halvsmält råtta eller rävbajs, utan husses strumpa.
Tyke är egentligen en väldigt kräsen hund som tänker både en och två gånger innan han sätter i sig något, så den här stumpan måste ha varit ofantligt god eller så har labben utmanat honom i en strump -ätar duell.
Jag torkar upp på golvet och lägger mig sedan bredvid min sovande setter och borrar in ansiktet i hans mjuka päls och tänker stilla innan jag somnar om: "Det var ju tur att strumpan kom upp själv så man slapp åka till veterinären"