Lugn och ro!

Efter tre veckor av stegrande intensitet i ylandet och gurglandet och gnällandet, har nu lugnet och friden åter igen infunnit sig i huset. Labben har äntligen slutat att löpa och settern har nu gått in i någon slags dvala efter att ha hållt låda i snart tre veckors tid. Det började med lite knorranden så labben trampade förbi honom. Inte så farligt tänkte jag det kanske blir lite lugnare den här gången. Men ack vad jag bedrog mig. Knorrandet utvecklades till gnällande i guds alla tonarter och längd och som raskt utvecklade sig till djupt och trånande olyckligt yyyyylande som kunde väcka de döda.
Detta i kombination med hysteriskt häschande, oroligt trampande och total matvägran gjorde inte saken bättre. Jag brukar tala om att man ska vara tålmodig men jag lever inte som jag lär. Iallafall inte efter 4 stycken sömnlösa nätter i rad.
"Men kasta ut honom i hundgården då" Sa min man, och raskt åkte det gnällande åbäket (ja hunden alltså) ut i hundgården där han genast höjde tonarten och volymen till bristningsgränsen, och för att inte bli osams med grannarna på 18 mils radie så fick settern fortsätta sitt ylande inomhus istället.
Men nu äntligen är det tyst och skönt och i natt ska jag sova riktigt gott. Men säg det lugn som varar. Snart är det väl dags för labben att bli skendräktig också. Visserligen klarade vi oss ifrån det förra gången men man vet aldrig. Så jag förbereder mig nu mentalt för ännu en period av gnällande och försvunna strumpor och grävda lyor under vedboden. Men det är ju inte bara elände. Det finns ju så många andra stunder som det är så trevligt att vara hundägare...exempel när de sover.