Säg den frid som varar..

Sedan settern upphört med att vrålat ut sin kärlekslängtan, så har nätterna nu varit fridfulla. Det enda som hörts är hundarnas snarkande som mer känns hemtrevligt.
Men säg den frid som varar. I går morse vid halv fem drog flyglarmet igång. Jag vet att man brukar testa flyglarmet första måndagen i varje månad, men det brukar ju mest höras om man bor i stan. Jag drog kudden över huvudet i ett försök att stänga ute oljudet och tänkte att de brukar ju inte hålla på så länge. Men larmet som var i det närmsta öronbedövade fortsatte och jag insåg att det definitivt inte var flyglarm som det hadlade om.
Väldigt irriterad kliver jag upp för att se vad som står på, och när jag kliver ut på verandan och blickar ut över grannens gärde får jag syn på vad det är som får väggarna att vibrera.
Ett par TRANOR är i full gång med sin show med både dans och sång. Ni som någonsin hört ett par tranor, vet vilket otroligt röstkapacitet de har.
Dög inte Hornborgarsjön åt dessa två eller? Skulle grannens gärde vara en bättre plats att hoppa runt och gasta på? Eller är det så att det rent av visste att de kunde jäklas med mig?
Vad göra? Nej det är inte så mycket att göra åt det. (sorgligt nog)
Tranorna fortsatte med sin dans och sång och jag insåg att det inte var någon mening med att ens försöka att gå och lägga sig igen.
Alla ni stadsbor som säger att det är så lugnt och fridfullt på landet har inte räknat in, dansande och sjungande tranor, grävlingar som slåss om revir utanför sovrumsfönstret mitt inatten eller det värsta av allt nästan när den där hackspetten ( gröngöling ) flyttar in i sitt revir på vår tomt. Där kan man snacka om röstresurser som utklassar både tranor och kämpande grävlingar.