Häst skräck

Herregud!!!! Vad är det jag ska ge mig in på?
På tisdag så är det dags att bota min hästskräck. Jag har nämligen bokat in mig på turridning på Islandshäst. En skräckblandad förtjusning spred sig i kroppen då min svärmor undrade ifall jag var intresserad av att hänga med.
Jag har ju en gång i tiden varit en sån där häst-tjej som hängde i stallet så fort man fick tid, men det var ju så där en 22 år sedan. (ja man håller på att bli gammal) tiden går fort.
Då när man var liten så var man ju inte rädd för något och inte heller tänkte man på att hästar kan vara farliga djur så både kan bitas och sparkas illa om man har otur, och inte heller på vad det kunde få för konsekvenser om man trillade av...

Men nu är man ju vuxen och förstår att hästar är stora djur som man ska ha respekt för. Man kan bli sparkad och man kan trilla av eller rättare sagt man kan bli avkastad och då bryta både ben och armar. Voj voj!

Men samtidigt vill jag våga sätta mig på hästryggen igen. Det verkar ju så härligt att dundra fram över en äng eller bara skritta lugnt genom en sommarskog eller varför inte en snöig och solig vinterdag.
Så nu är det bestämt att här ska det botas hästskräck.
Jag garanterar er att det kommer inte att bli en vacker syn på tisdag. Jag på en häst??
Mål nr 1 är att överhuvudtaget komma upp på den stackars kraken. Jag ser det redan nu framför mig, klängandes och kravlandes i ett desperat försök att komma i sadeln.
Men någon ska ju stå för underhållningen också!
Jag återkommer (om jag överlever) och berättar mer på tisdag kväll efter ridturen.