En hundägares funderingar

Säg den frid som varar..

2009-04-24T09:51:00.002+02:00

Sedan settern upphört med att vrålat ut sin kärlekslängtan, så har nätterna nu varit fridfulla. Det enda som hörts är hundarnas snarkande som mer känns hemtrevligt.
Men säg den frid som varar. I går morse vid halv fem drog flyglarmet igång. Jag vet att man brukar testa flyglarmet första måndagen i varje månad, men det brukar ju mest höras om man bor i stan. Jag drog kudden över huvudet i ett försök att stänga ute oljudet och tänkte att de brukar ju inte hålla på så länge. Men larmet som var i det närmsta öronbedövade fortsatte och jag insåg att det definitivt inte var flyglarm som det hadlade om.
Väldigt irriterad kliver jag upp för att se vad som står på, och när jag kliver ut på verandan och blickar ut över grannens gärde får jag syn på vad det är som får väggarna att vibrera.
Ett par TRANOR är i full gång med sin show med både dans och sång. Ni som någonsin hört ett par tranor, vet vilket otroligt röstkapacitet de har.
Dög inte Hornborgarsjön åt dessa två eller? Skulle grannens gärde vara en bättre plats att hoppa runt och gasta på? Eller är det så att det rent av visste att de kunde jäklas med mig?
Vad göra? Nej det är inte så mycket att göra åt det. (sorgligt nog)
Tranorna fortsatte med sin dans och sång och jag insåg att det inte var någon mening med att ens försöka att gå och lägga sig igen.
Alla ni stadsbor som säger att det är så lugnt och fridfullt på landet har inte räknat in, dansande och sjungande tranor, grävlingar som slåss om revir utanför sovrumsfönstret mitt inatten eller det värsta av allt nästan när den där hackspetten ( gröngöling ) flyttar in i sitt revir på vår tomt. Där kan man snacka om röstresurser som utklassar både tranor och kämpande grävlingar.

Vart tog alla påsk kycklingar vägen?

2009-04-20T11:40:00.003+02:00

Klart misstänkt iallafall!

Lugn och ro!

2009-04-14T19:23:00.003+02:00

Efter tre veckor av stegrande intensitet i ylandet och gurglandet och gnällandet, har nu lugnet och friden åter igen infunnit sig i huset. Labben har äntligen slutat att löpa och settern har nu gått in i någon slags dvala efter att ha hållt låda i snart tre veckors tid. Det började med lite knorranden så labben trampade förbi honom. Inte så farligt tänkte jag det kanske blir lite lugnare den här gången. Men ack vad jag bedrog mig. Knorrandet utvecklades till gnällande i guds alla tonarter och längd och som raskt utvecklade sig till djupt och trånande olyckligt yyyyylande som kunde väcka de döda.
Detta i kombination med hysteriskt häschande, oroligt trampande och total matvägran gjorde inte saken bättre. Jag brukar tala om att man ska vara tålmodig men jag lever inte som jag lär. Iallafall inte efter 4 stycken sömnlösa nätter i rad.
"Men kasta ut honom i hundgården då" Sa min man, och raskt åkte det gnällande åbäket (ja hunden alltså) ut i hundgården där han genast höjde tonarten och volymen till bristningsgränsen, och för att inte bli osams med grannarna på 18 mils radie så fick settern fortsätta sitt ylande inomhus istället.
Men nu äntligen är det tyst och skönt och i natt ska jag sova riktigt gott. Men säg det lugn som varar. Snart är det väl dags för labben att bli skendräktig också. Visserligen klarade vi oss ifrån det förra gången men man vet aldrig. Så jag förbereder mig nu mentalt för ännu en period av gnällande och försvunna strumpor och grävda lyor under vedboden. Men det är ju inte bara elände. Det finns ju så många andra stunder som det är så trevligt att vara hundägare...exempel när de sover.

Det är skillnad på jägare och jägare

2009-02-13T13:25:00.003+01:00

Nu var det ett tag sedan som jag skrev i bloggen. Jag ska försöka att bättra mig på den punkten. Men tro inte att det inte händer någonting, för det gör det.
Förutom strumpor som försvinner spårlöst och återfinns bakom någon soffa några dagar senare med antingen hål i eller så är de bara väldigt blöta, och hundar som rullar sig i oidentifierbara geggor så hände det något väldigt lustig härom dagen.

Solen sken och medan jag höll på att plocka in ved i pannrummet så lekte hundarna i snön i trädgården. Plötsligt försvinner hundarna runt husknuten och efter en stund hör jag hur en bil svänger in på uppfarten.
En upprörd man i 40 års åldern kliver ut och börjar att gasta om att jag inte har någon pli på mina hundar.
Jag fattar först inte vad han pratar om förren jag får syn på Tyke som sitter en bit bort med en liten talgoxe i munnen. (ännu en gång har fågelbordets besökare blivit en individ färre)
Mannen fortsätter att vara upprörd och gastar något om att jaktlag och gud vet vad. Han vet nog inte ens vad han pratar om själv.
Men så rätt som det är så kan jag inte låta bli och skratta och pekar förnöjt mot mannens bil. I bilens grill sitter det nämligen en väldigt död blåmes (jag tror det var en blåmes) inkilad mellan plast spjälorna.
"Ja det är skillnad på jägare och jägare" får jag fram genom skrattet.
Mannen blir helt tyst och sätter sig sedan i bilen och åker därifrån.
Snacka om att kasta sten i glashus!!
Fast jag funderar på att sätta upp lite kompostgaller runt fågelbordet så att de får äta ifred.

Hösten är härlig!

2008-10-07T13:48:00.014+02:00

Man kan ta en avstickare i skogen och kolla läget.......

..och man kan nosa på alla underbara dofter

Man kan sitta ensam på en stubbe och fundera...

....eller varför inte tillsammans med sin bästa vän

Man kan leta efter godis som matte gömt i träden

och man kan spana efter rådjur och älgar

Och bada i vattenpölar så man blir blöt om tassarna....

....och sedan, när man kommer hem, kan man ligga vid dörren och sura!

Sommarminne

2008-09-13T08:32:00.008+02:00

Sommartider är som brukligt i detta land lika med grilldax. Så fort värmen har tagit grepp om oss så åker grillen fram med diverse tillbehör. Vår familj är inget undantag. Sommaren bjöd på en mängd kvällar då man kunde släpa fram grillen och bjuda in vänner och bekanta.
Så också denna specifika kväll i början på augusti.
Grillen var tänd, köttet låg i plastpåse i god marinad,potatisgratängen stod i ugnen och salladen var skuren och gästerna satt på den soldränkta verandan och njöt av den underbara kvällen.
Jag tog med mig plastpåsen med köttet och en grilltång och gick ut i trädgården för att grilla på läckerheterna. Allt gick smidigt och utan någon större mängd brända kanter, lade jag upp köttet på uppläggningsfatet och anslöt mig sedan till resten av gänget på verandan. Kvällen flöt på och och alla trivdes. Kunde det bli bättre!!

Dagen efter vaknade jag av att jag hörde hur min man släppte ut hundarna på gården för morgonrastning. (Vi var väl inte helt pigga och glada för att orka ut på en promenad)
Rätt som det är hör jag hur min man börjar att gasta och föra liv nere i trädgården och jag rusar ner för att se vad som står på.
Labben Axa stod mitt på gräsmattan och slickade sig om munnen, medan hon blev utskälld av min man.
"Hon åt upp plastpåsen" sam min man uppgivet.
Allt var mitt fel. Jag hade lämnat kvar en 5-liters plastpåse insmord med härlig marinad, på gräsmattan kvällen innan och labdradoren hade helt sonika ätit upp den.
Ja labbar är ju inte kända för att vara kräsna. Luktar det ok så går det att äta oavsett om det är plastpåse eller inte.

Nu kände jag en lätt panik. en 5-liters plastpåse är rätt stor och kan om det vill sig illa ställa till rätt mycket problem.
Veterinären ringdes och jag berättade om den försvunna plastpåsen. I andra änden av luren hörs bara ett litet skratt och sedan : "Håll koll på henne så att du ser om den kommer ut"

Resten av dagen gick åt till att övervaka labradoren som säkert undrade varför det blivit en sådan uppståndelse runt henne.
Men ingenting hände den dagen. Plastpåsen syntes inte till om man uttrycker det lite fint.
Morgonen efter däremot släpptes hundarna ut i trädgården igen och jag höll ett diskret vakande öga på labben Axa för att se vad som skulle hända. Rätt som det är ser jag hur plastpåsen kommer ut. Hurra!!!
Jag skyndar mig in för att hämta bajspåsar så jag kan plocka upp eländet.
Men när jag kommer ut i trädgården kan jag inte hitta plastpåsen. Axa hade väl gått upp på berget bakom huset och gjort det hon skulle. Perfekt tänker jag, problemet är ur världen, och går in igen och tar med mig hundarna.
10 minuter senare börjar så labben att hulka. Jag skyndar mig att släppa ut henne på gården igen eftersom jag inte vill få en gräs-spya på mattan i köket.
Hon stepper ner på gräset och hulkar ett par gånger till för att sedan spy upp den försvunna plastpåsen.
Jag inser genast, om än mycket äcklad, att labradorer äter allt oavsett om det luktar gott eller inte. Men om jag nu ska se det positiva i eländet så måste jag ju säga att hon är miljömedveten - ALLT går att återvinna.

Vart tog semestern vägen??

2008-07-29T17:12:00.005+02:00

Hej och hå vad tiden går!!! Men som man brukar säga så går det ju fort när man har roligt =/ eller fullt av saker som man borde ha hunnit med innan semestern tog slut. Maken och jag hade egentligen planerat en resa upp till Östersund för att sedan ta oss vidare ner genom Norge. Lagom semester så att vi kunde ha hundarna med oss. Men icke!! Det har istället byggts hundgård (ett jäkla mas) legat på gräsmattan och slappat, varit på bröllop i Gbg, legat på gräsmattan och slappat, åkt och hälsat på vänner som vi inte sett på över 1 år. (Tack Anna och Jörgen för en trevlig helg ) och sedan har vi slappat igen. .
Hundarna har haft det bra och lugnt. Inga träningspass utan bara badat och sprungit i skogen eller när det varit som varmast - legat i skuggan på verandan och spanat på alla sommarturister som cyklar förbi. (och säkert funderat på vilka galningar som orkar cykla när det är 35 grader varmt, eller det kanske var jag som tänkte det?)
Det som jag kan konstatera nu, när det är några fjuttiga dagar kvar på ledigheten, är att vi har massor kvar som borde göras eller upplevas och vänner som ska bjudas över på middagar osv osv. Det var ju detta som vi skulle ha gjort men det kom , så att säga, annat emellan (ligga på gräsmattan och sola)
Fast något har jag iallafall åstadkommit under semestern jag har lärt labben att ligga på golvet och tigga istället för att sitta 1 cm från tallriken och tigga. Ta ta!!! Jubel och hurra!!! Alltid något!

BESVIKEN!!!

2008-07-01T14:45:00.002+02:00

Det blir inte alltid som man tänkt sig!
Nu har jag gått och laddat hela dagen och förberett mig mentalt för att sätta mig på hästryggen. Jag har fixat fram lite bra kläder som inte skaver och dammat av gummistövlarna. (Måste ju ha någon sko med klack att rida i)
Allt var klart och vädret kunde väl inte bli bättre för en härligt ridäventyr.

Då ringer de från hästgården för att meddela att de tyvärr måste ställa in vår ridtur pga att det hänt en olycka.
(Betryggande att höra för en som är lite lätt hästrädd)
Så nu blir det ingen ridtur idag. Jag är så besviken!
Men det är bara att kolla kalendern igen, boka in ett nytt datum och hoppas på att det blir av nästa gång.
Så ni som förväntade er en roande beskrivning av mig, skumpande fram genom skogen,fastklamrad på hästen får hålla er till tåls en tag, men jag lovar er att den kommer. Förmodligen kommer det även att finnas bildbevis.

Häst skräck

2008-06-29T13:10:00.003+02:00

Herregud!!!! Vad är det jag ska ge mig in på?
På tisdag så är det dags att bota min hästskräck. Jag har nämligen bokat in mig på turridning på Islandshäst. En skräckblandad förtjusning spred sig i kroppen då min svärmor undrade ifall jag var intresserad av att hänga med.
Jag har ju en gång i tiden varit en sån där häst-tjej som hängde i stallet så fort man fick tid, men det var ju så där en 22 år sedan. (ja man håller på att bli gammal) tiden går fort.
Då när man var liten så var man ju inte rädd för något och inte heller tänkte man på att hästar kan vara farliga djur så både kan bitas och sparkas illa om man har otur, och inte heller på vad det kunde få för konsekvenser om man trillade av...

Men nu är man ju vuxen och förstår att hästar är stora djur som man ska ha respekt för. Man kan bli sparkad och man kan trilla av eller rättare sagt man kan bli avkastad och då bryta både ben och armar. Voj voj!

Men samtidigt vill jag våga sätta mig på hästryggen igen. Det verkar ju så härligt att dundra fram över en äng eller bara skritta lugnt genom en sommarskog eller varför inte en snöig och solig vinterdag.
Så nu är det bestämt att här ska det botas hästskräck.
Jag garanterar er att det kommer inte att bli en vacker syn på tisdag. Jag på en häst??
Mål nr 1 är att överhuvudtaget komma upp på den stackars kraken. Jag ser det redan nu framför mig, klängandes och kravlandes i ett desperat försök att komma i sadeln.
Men någon ska ju stå för underhållningen också!
Jag återkommer (om jag överlever) och berättar mer på tisdag kväll efter ridturen.

Inte som andra hundar. Del 2

2008-06-23T11:15:00.002+02:00

Nu när det har blivit omslag i vädret från +30 till +10 med tillhörande regn så kom jag att tänka på Frasse, min setter som inte riktigt var som alla andra hundar.
Frasse hatade allt som hade med vatten att göra. Han badade aldrig och lärde sig därmed aldrig heller att simma. De få gånger han råkade plumsa ut i böljan av misstag (ofta i jakt på någon rolig boll eller pinne) så blev det ren och skär panik då tassarna inte längre nådde botten. Han plaskade vilt med frambenen som om han försökte att gå på vattnet och inte allt för sällan fick vi hjälpa honom in till land.

Frasse hatade inte bara att bada, utan han hatade även när det kom uppifrån i form av regn. Varför gå ut i blötan när man kan ligga i en varm och go soffa och bli kliad på magen?

Det jag minns (och kommer att minnas till den dagen jag dör) är var då för så där ett antal år sedan. Sommar, men regnet stod som spön i backen. Himlen hade riktigt öppnat sig. Trots det otrevliga vädret så var det iallafall dag att rasta av hundarna. Men min plan var att bara släppa ut dem på gården en stund så att jag själv skulle få slippa att ge mig ut.
Frasse låg (som vanligt) i sin älskade soffa och snarkade ljudligt. Lyckligt ovetande om att det var dags för rastning.
Jag öppnar ytterdörren och ropar på hundarna. Nixon, som inte bryr sig om det är 50 grader varmt och torka eller orkan, sprang glatt ut och vidare bakom huset.
Frasse hade inte samma fart. Han stod länge i dörröppningen och tittade ut på ovädret. Han såg på mig som liksom frågande "Är detta verkligen nödvändligt"
Efter mycket övervägande så drog han en djup suck och gick långsamt ner för trappan. När han kommer till sista trappsteget ,fortfarande skyddad från regnet av verandataket, så lyfter han helt sonika på benet och pinkar på verandastolpen!!
Rastad och klar och fortfarande torr om alla tassarna så springer han tillbaka in och lägger sig tillrätta i sin goa varma soffa.
Man får ju inte vara dum!!

Blommor i rabatten...eller inte?

2008-04-19T19:48:00.003+02:00

Ja nu var det ett tag sedan som jag skrev något på bloggen. Tiden bara rinner iväg och man hinner med hälften av vad man egentligen skulle ha gjort.
Varmt och skönt ute gör att hundarna kan vara på gården och roa sig själva med att samla i hop högar av pinnar och kottar och allsköns andra grejor som kan vara bra och ha. Sedan roar de sig även med att fixa mattes rabatter inför våren. De luckrar upp gjorden så att det blir lättare och plantera...eller inte(?) och ser till att alla onödiga vårblommor rensas bort. Man blir så glad när man ser hur de jobbar och står i och försöker att hjälpa till som bara hundar kan.
Jag hade tänkt att i år så skulle jag försöka att odla lite blommor och få lite fint men efter att ha sett hundarnas trädgårdsmästaregenskaper så blir nog rabatterna tomma ...i år igen.

Nu var det dags igen......

2008-04-10T19:48:00.002+02:00

Nu när det börjar att spira i buskar och snår så är det även dax för den årliga återkomsten av FÄSTINGAR. De små äckliga krypen som gör sommaren till en mindre trevlig upplevelse.
I dag efter skogspromenaden så hittade jag 3 st fästingar som kröp runt på Tyke och 1 på Axa. Så nu bär det av raka vägen till apoteket för införskaffandet av fästinghalsband.
Inte nog med att vi hundägare(och alla andra också) har dessa små blodsugare att se upp med, så har vi ju även Huggormen att spana efter. Även dessa har nu vaknat ur sin dvala och slingrat fram.
Tänk på att en hund kan dö av ett huggormsbett så var försiktiga där ute i skog och mark. Ha alltid kortison tabletter med er så att ni vid ett huggormsangrepp på hunden iallafall kan ge den första hjälpen innan ni direkt åker till närmaste veterinär.
Chansa aldrig och tro att bettet inte var så farligt. Jag vet hur himla dåliga de kan bli och till och med ligga för döden om de inte får rätt vård i tid.
Min tidigare setter Frasse (han som inte var som alla andra hundar) höll på att stryka med och detta gjorde att han fick fel på hjärtat och gick bort alldeles för tidigt. Men det är en annan historia.

Smarta vägval??

2008-04-08T13:17:00.005+02:00

Efter några dagars ihållande regn så var det i dag äntligen dags att ta en skön långpromenad.

För det är väl lika bra att passa på så att hundarna får springa av sig, innan nästa oväder kommer in.

Vi tog vägen genom skogen men det kanske inte var det allra smartaste draget av mig.

Traktorupplörda vägar blir i ihållande regn förvandlade till lera. Ja och mycket lera var det. Och detta var ändå den biten av vägen som var i bäst skick.

Men som erfaren hundägare var jag ju självfallet rätt utrustad ???

Nej nej jag lär sig aldrig. Ett par walking skor av bättre kvalite men som inte var tillräckligt bra för att hålla undan vattnet och invällande lera borta från mina strumpor. Kängor hade ju varit ett bättre alternativ. Smarta beslut hela tiden.

Så det var bara att klafsa på det och se glad ut.

Hundarna var iallafall lyckliga över sin frihet, oavsett leriga vägar eller inte.

Axa passade på att bada och bada och bada i alla diken och pölar.

Medan Tyke hade fullt upp med att leta upp allsköns äckliga saker som han stolt kom till matte med. Bland annat detta fina skelett från något oidetifierat djur.

Fast jag är tacksam över att Tyke kommer och visar upp vad han har hittat( så man kan kommendera loss) istället för att rulla sig i det och äta på det.

Hade det varit Axa som hittat denna mumsbit hade hon förmodligen först rullat sig i det och sedan ätit så mycket hon hade hunnit.

Tur att de är så olika varandra.

Efter ca 2 timmars gående (runthalkande) i leran var vi äntligen hemma igen.

Hundarna blev skjöljda med rent vatten, under stora protester och jag fick skrapa bort lager på lager med tjock lera som satt fast under och oavnpå skorna.

Men jag lärde mig nåt iallafall "Det är bättre att gå på isen och ha det glatt, än att gå i lera och sörja"

...och Oscars statyn går till.....

2008-04-06T15:20:00.003+02:00

Motivation! Låter ordet bekant? ....Ja jag kunde väl tänka mig det.

I all hundträning är det ju A och O att just motivationen hos hunden finns där.

Ja för annars så går det helt enkelt inte att lära eller få en hund att utföra något ...om den är omotiverad.

Min labrador Axa är en sådan hund där motivationen måste vara enormt hög för att hon ens ska fundera på att ens prova att utföra ett moment.

Som exempel så kan vi ta momentet "tass". Väldigt bra att hunden kan detta eftersom det underlättar torkandet av just tassar, när det varit ute i blötan och leran.

Axa vet vad jag menar när jag säger "tass".

men om jag säger "tass" utan att inge någon som helst vink om att efter rätt utfört moment , vankas det godis, så lyfter hon långsamt upp tassen 3 mm ovanför marken samtidigt som hon faller i hop på sidan i någon salgs superunderlägsen gest. Med plågat uttryck i ansiktet och klotrunda stirrande ögon.

Skulle man inte känna Axa så skulle man nog tro att " den där stackars hunden har inte haft det lätt"

Men skenet bedrar kan jag ju låta meddela. Axa har nämligen tagit både en och två Oscars för bästa kvinnliga huvudroll under sin livstid. Teater är nämligen något som hon kan.

Hur vet jag nu detta....ja att hon verkligen inte är en stackars plågad labrador som aldrig fått ett uns kärlek i hela sitt liv.

För om jag bara plockar fram en liten godis framför näsan på den missförstådda labben, ja då kan man lyfta tassen hur högt som helst, och fort går det.

Axa kan även gå sick-sack, rulla runt, sitta vackert, hoppa över benet, dunka trädet och mycket mycket mer. Helt utan minsta problem och helt utan den plågade blicken. Är man bara tillräckligt motiverad så kan man göra allt. Men det gäller väl både hundar och människor.

Jag älskar min hundar....ibland

2008-04-05T17:40:00.002+02:00

Jag älskar verkligen mina hundar. De finns där alltid vid min sida oavsett vad som händer. Med ständigt välkomnande viftande svansar och puss-goa nosar som skänker så mycket glädje i mitt liv. De slickar bort tårarna när man är ledsen och är ständigt med på alla roliga aktiviteter som jag hittar på. Ja vad kan man mer begära....

Fast ibland så undrar man ju varför man skaffade hundar. För det finns ju tillfällen, även för en inbiten hundälskare, då man helst skulle vilja slippa att äga en fyrbent lurvig vän. Hur svansviftande och mysig den än må vara.
Vi kan bara ta ett exempel som i morse.(mycket tidigt)
Ligger som sagt och sover i godan ro under ett varmt och skönt täcke när jag plötsligt hör ett gurglande/hostande ljud, liksom i fjärran.
Yrvaket ser jag mig omkring i sovrummet och vid sängen står Tyke och ser allmänt bedrövad ut.
Plötsligt kommer det där gurglande/hostande ljudet igen och jag inser att det är Tyke som är i full färd med att börja kräkas. Hulk -gurgel-hulk-host-gurgel.
Det finns ingen tid att förlora så jag skyndar mig yrvaket att försöka få ut Tyke på gården så att han kan få spy där och inte på mattan i sovrummet.
Men jag är inte tillräckligt snabb nog. Gurgel -kräks- host !
En stor grå/brun klump med tillhörande slem ligger nu nedaför den frustande settern.
Vad i allsindar är det han har kräkts upp? En halvsmält råtta? Rävbajs?
Min analys av hundkräkset får vänta och jag hasar istället ner till toaletten för att hämta papper och rengöringsmedel. När jag kommer tillbaka upp i sovrummet har Tyke tydligen blivit bättre för nu sussar han ljudligt på min kudde och ser så där allmänt nöjd ut.
Jag tar papper och tar upp den grå/ bruna klumpen från golvet och inser att det varken är en halvsmält råtta eller rävbajs, utan husses strumpa.
Tyke är egentligen en väldigt kräsen hund som tänker både en och två gånger innan han sätter i sig något, så den här stumpan måste ha varit ofantligt god eller så har labben utmanat honom i en strump -ätar duell.
Jag torkar upp på golvet och lägger mig sedan bredvid min sovande setter och borrar in ansiktet i hans mjuka päls och tänker stilla innan jag somnar om: "Det var ju tur att strumpan kom upp själv så man slapp åka till veterinären"

Vårkänslor och bad glad hund

2008-04-03T19:22:00.005+02:00

Äntligen!! Värme i luften och fågelkvitter i träden och solen som skiner från en underbart klar himmel!! Kan man bli gladare!?

Uti detta underbara (gud va jag tjatar)väder tog vi oss en lång och skön promenad i skogen. Labben hade fullt upp med att bada i varenda lite pöl och rinnande bäck. Och jag lovar det fanns massor med vatten i alla de former och kvaliteer.

Som alla vet så är labben ett vattendjur. Det spelar ingen roll om vattenpölen är 1 cm djup eller i meter djup, det ska bubblas friskt och länge. Gärna med några försök till dykning också - ja även i de vattenansamlingar med 1 cm vatten. Axa älskar att bada över allt annat i hela världen ...nja nu ljög jag, mat kommer nog på plats nummer 1.

Men som god 2:a kommer att bada och det spelar ingen roll vad det är för vatten (till mattes stora förtret)

Här nedan ser vi Axa i full färd med att blöta ner sig vid ett vattenfall.

Nästa bild föreställer Axa som håller på att trilla för hon tappade den fina pinnen.

Och ni som funderar på ordet "vattenfall" så kommer beviset här:

Som ni märker på dessa bilder så är settern Tyke inte lika ivrig att bada tassarna.

Större badkruka får man leta efter. Tyke gör nämligen skillnad på vatten och vatten.

Rent och klart vatten skall undvikas eftersom det kan ge både pest och kolera och lite huvudvärk, medan vatten som står stilla i leriga pölar och gärna med några döda insekter och annat gos i, är som mumma för både kropp och själ.

Inte som andra hundar del 1

2008-04-02T13:46:00.004+02:00

Trots att Frasse nu har varit borta i snart 2 år så tänker jag på honom och alla hans upptåg nästan varje dag. Han var en otroligt underbar och nästan överdrivet snäll hund som älskade alla. Fick han bara lite gos så var han nöjd med livet.
Med Frasse vid min sida så kunde jag vara garanterad att det skulle hända nåt tokigt kul. Han var helt enkelt inte som alla andra hundar.
Frasses paroll var "Det spelar ingen roll om man är lite dum, huvudsaken är att man är söt"
Frasse var en duktig hund i många avseenden men ibland, eller rätt ofta så blev det lite fel när han tänkte.
En gång när regnet öste ner utanför och hundarna var rätt uttråkade så bestämde jag och husse oss för att hundarna skulle få leta rätt på oss i huset. Lagom aktivering en regnig dag.
Vi började med våran äldsta hund Nixon (också setter och Einstein i jämförelse med Frasse) Jag höll kvar Nixon och husse gick och göämde sig i huset. Efter någon minut kommenderar jag "sök husse" och Nixon for i väg genom huset och hittade husse, som låg och tryckte bakom en soffa, rätt fort. Inga problem där inte.
Okej så var det Frasses tur. Husse sprang på nytt och gömde sig och efter någon minut så kommenderade jag åter "sök husse"
Frasse satt lugnt kvar och tittade sig omkring. Han såg ut att fundera på var husse egentligen hade tagit vägen för här var han tydligen inte. Jag kommenderade igen och pekade denna gång ut från vardagsrummet "Sök husse"
Frasse reste sig och stod stilla en stund som om han fortfarande funderade och så plötsligt fick han fart och sprang genom huset. Sekunderna gick utan att jag hörde glad tillrop från husse över att han blivit hittad. Jag fortsatte att vänta. Plötsligt dyker Frasse upp i dörren med stolt viftande svans och ett triumferande gurglande.
Han hade hittat husse !
I munnen har Frasse ett par av husses kalsonger som han otroligt stolt överlämnar till mig. Ta da!!!
Ja det blev ju nästan rätt iallafall...
Ps Nixon hittade husse till slut i en av vindsgarderoberna. Slutet gott allting gott!

Smidig som en gasell

2008-03-28T10:51:00.002+01:00

Tänk om man kunde vara lika smidig och snabb som min Tyke (settern) som flyger fram genom skogen trots att det nu ligger en halvmeter djup snö på backen.
En annan får köra med höga knäuppdragningar och tampas med andfåddhet och svettningar bara genom att röra sig i slowmotion genom snödjupet. Jag kan tänka mig att jag ser onekligen rolig ut där jag försöker ta mig fram, smidig som en gasell (?)
genom snön och hela tiden försöker undvika att snubbla över någon gömd stubbe eller klafsa ner i något dike. Fast det sistnämnda misslyckades jag med, med råge. Bara efter ca 20 minuters vandring (läs: hasande) så lyckades jag med att sätta foten rakt i ett hål med härligt dyvatten så hela kängan blev fylld med vatten. KALLT!!!
Och medan jag försökte att få bort den mesta av snön som som även den håller på att trängt in i min redan dyngsura strumpa, så ser jag Tyke kommer skuttandes på lätta setterben över gömda stockar, stenar och diverse dyhål.
Om jag ändå kunde få hälften av setterns smidighet och kondition så skulle jag vara glad. Suck vad livet är orättvist!
Väl uppe ur vattenhålet bestämmer jag mig för att fortsätta vandringen (trots vattenfylld känga) Solen värmer och skiner ju från en klarblå himmel så att gå hem vore inte rätt.
Så jag fortsätter med höga knäuppdragningar och flåsande andhämtning mot det öppna fältet där hundarna brukar få springa som galningar.
Settern hoppar fortfarande runt mig pigg och glad och verkar inte det minsta trött.
Väl framme sätter jag mig på en väl upptinad stubbe i skogsbrynet och njuter av solen som värmer. Tyke har för länge sedan hunnit springa 18 varv runt det stora gärdet. Smidig och snabb. Labben Axa lunkar i maklig takt runt och letar efter nåt att fylla sin ständigt hungriga labbe mage med. Axa är mer som matte - bekväm.
Rör sig inte mer än nödvändigt och springer inte i onödan om man inte blir jagad.
Men skulle jag ha en setters ork och smidihet så skulle jag nog också ha sprungit 18 varv runt gärdet. Inte för att jag kanske skulle ha tyckt att et var speciellt roligt utan just för att jag kunnat.

2008-03-23T14:12:00.000+01:00

Vinter och döda fåglar

2008-03-23T13:52:00.003+01:00

Ja ha så blev det vinter igen! I natt hade vi -14 grader!! Både bra och dåligt. Bra för att det nu inte är 711 st leriga tassavtryck i huset så att jag kan ha mattor på golven. Blir lite hemtrevligare då. Dåligt för att jag nu gått och trott på den härliga vårens ankomst, sett blåsippan uti backen och hört glada trudilutter från vår-yra fåglar.
Men nu är blåsipporna täckta med ett lager av fluffig snö och fåglarna har slutat att trudilutta för att ägna sin energi åt att äta fågelfrö istället.
Vi har en jätte fint fågelbord där en mängd små och stora fåglar samlas för att äta frukost, lunch och middag varje dag.
Detta fågelbord lockar även en viss setter herre. Det finns ju inget roligare än att smyga fram på mjuka tassar för att till slut göra en utfall så att fåglar och frön flyger all väg. Skoj skoj i setterns värld.
Härom dagen så var det samma sak igen med settern och fåglarna, men denna gång hände något helt otroligt. Jag ser hur Tyke (settern) smyger fram och gör sedan ett anfallshopp rakt mot fågelbordet, fåglarna flyger iväg i panik men Tyke hoppar upp och tar en av fåglarna i flykten. Jag vet inte om den lilla talgoxen dog av ren förskräckelse eller om Tyke bet ihjäl den, men död var den iallafall när den stolta settern kommer med bytet till matte och lämnar av den som en god apportör ska göra. Ja är man fågelhund så är man!!

2008-03-20T14:37:00.000+01:00

Bortskämda hundar

2008-03-17T19:22:00.003+01:00

Som alla hundägare vet så är det rätt lätt att skämma bort sina små älsklingar.

Jag är inget undantag trots att jag alltid förespråkar att man inte ska skämma bort sin hund allt för mycket. Det måste ju finnas gränser ....eller?

För inte så länge sedan så köpte vi nya soffor. Snygga och dyra historier som absolut skulle bli totalt hundfria. Det tog ungefär 3 veckor innan en av sofforna var väl intagen av två väldigt nöjda hundar som tyckte att matte och husse verkligen var ena snälla själar som köpt dem en så underbart skön bädd som de kan krypa upp och mysa i.

Ja, vad gör man inte för sina små underbara vänner!

Duktiga RL-deltagare.

2008-03-17T09:35:00.004+01:00

I går (söndag) var det avslutning på nybörjarkursen i rallylydnad. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade vår -glada i träden.
Vi började med lite uppvärmning med vändningar och tempoväxlingar innan vi hade en lite staffettävling. Alla var jätte duktiga och har kommit långt i sin träning.
Det känns så kul att se allas framsteg.
När vinnarna från tävlingen hade utsetts (grattis till Theresa med Ior och Maria med Molly) så var det dags att fika och plocka fram de goda muffinsarna som jag nu har skrytit om. Och jag tror att de gick hem hos deltagarna.
Jag vill ännu en gång passa på att tacka Kjell-Åke, Maria, Kristina,Elisabeth och Therese för den fina blomarrangemanget som jag fick och det fina kortet. Det värmer en instruktörs hjärta att ni tyckte kursen var givande.

Regnet öser ner...

2008-03-14T16:31:00.002+01:00

... men vad kan man göra? I dag har Tyke och Axa bara fått varit ute på tomten för jag har totalvägrat att kliva utanför dörren. Så istället för att vara en god hundägare och gå långpromenad, så har jag i dag baka muffins. Men det är inte vilka muffins som helst utan chokladmuffins med vanilj fudge! De blev så goda att man höll på att ramla baklänges. Men tyvärr får jag inte sloffsa i mig dem för dessa goda bakverk ska jag bjuda mina duktiga kursdeltagare på som avslutningsfika. Visst är jag oerhört snäll!! =)

Tråkigt väder!

2008-03-12T17:43:00.004+01:00

Som hundägare så spelar det ingen roll om det är 40 grader varmt eller som idag regn , blåst och +3 grader. Vi måste ändå gå ut med våra fyrbenta vänner. Men det finns ju som sagt inget dåligt väder bara dåliga kläder. Hmm! Fast visst är det klart mysigare att sitta inne i stugvärmen och höra hur regnet smattrar på rutorna än att gå ut.
Men ut skulle vi som sagt och när vi väl kom hem , leriga och genomblöta var det bara att ta tag i operation torka hundar. Settern blir inte så farligt blöt och är lätt att få torr. Labradoren Axa däremot är som en wetex- trasa och suger åt sig allt vatten som finns verkar det som. Det tog minst tre handdukar innan hon var lika torr som Tyke. Jobbigt för mattes gamla rygg.
När detta var klart och hundarna var inne i sitt eget hund-rum så satte jag mig vid datorn och gjorde lite bilder på mina små älsklingar.

Tänk vad tid man får över när det regnar!

2008-03-11T19:11:00.000+01:00

Vacker utsikt ! Tyke i Bruksvallarna augusti 07.

Finns det några ripor där ute ??

Missa inte "Den unika hunden"

2008-03-11T14:53:00.002+01:00

Vetenskapensvärld visade i går ett jätte intressant program om den unika hunden på svt. Ni som missaden att se den har en ny chans , söndag den 16 mars kl 11:35 på kanal 1.
Missa den inte!!!

Uttråkade hundar.

2008-03-10T09:12:00.002+01:00

Voj voj! Inte kul att vara sjuk. Hundarna är totalt uttråkade och för att inte avlida på grund av tristess så hittar de på lite egna upptåg. För att hålla matte på lite bra humör så har labben och settern gått in i någon slags pakt att tillsammans försöka att fylla sängen med otaliga prylar som de glatt hämtar och lägger bredvid mig. För tillfället har de redan hunnit med att lämna över 3 st block med gula post-it lappar, 2 tomma toarullar, ett par skor, modell jogging och x-antal strumpor i olika färger och storlekar. Det är som om de tänker: "om bara matte får alla dessa fina saker så blir hon nog pigg snart"
Fast piggare vet jag inte om jag blir men det blir svårare och svårare att kunna få plats i sängen.
Men jag ska ju inte förneka att jag blir lite gladare av att se dem komma med viftande svansar bärandes på dessa otaliga prylar.Men en sak undrar jag över : vart får de tag på alla dessa strumpor? Kanske är det dags att kliva upp och inspektera huruvida tvättkorgen är intakt eller inte.

Användbara tips!

2008-03-07T17:52:00.002+01:00

-Ställ en bricka under vattenskålen för att slippa att få hela golvet nerblött. Brickan ska vara betydligt större en vattenskålen.
- Torka tassarna på hunden innan den får gå in. Detta minskar grusintaget i huset/lägenheten
- Gör i ordning ett rum där hunden/hundarna kan vara när de är riktigt smutsiga efter att ha varit ute. På detta vis så slipper ni få grus överallt i huset/lägenheten.

Det första en hundägare ska skaffa sig!

2008-03-07T17:21:00.003+01:00

Många valpköpare tror att det viktigaste inför ett hundköp är att skaffa fina halsband, gulliga matskålar och en skön bädd till sin lilla valp. Och visst är detta en bra invstering, men det finns något som annat som kommer att göra ditt hundägande lite lättare.

Vad kan nu denna mirakel produkt vara då?
Jo, innan du ens har hämtat hem den bedårande lilla valpen så tycker jag genast att hela familjen ska skynda sig till närmsta skobutik och inhandla tofflor.
Köp några tofflor som tål både det ena och det andra ex Birkenstock, Scholl, mf.

Ni kanske tycker att det låter underligt med denna uppmaning men ni kommer att tacka mig!
Valpar och vuxna hundar drar in en hel massa som egentligen inte borde vara inomhus. Detta är grus, barr,lera,små stenar,en och annan tallkotte (som de kan smuggla in och som gör väldigt ont att trampa på. Jag vet!) Lägg sedan till hund-dräggel, dyvatten (från det där underbara diket) och en hel skopa med dricksvatten som de skvätter ut varje gång de ska släcka törsten.
Men med ett par tofflor så slipper ni kliva runt i strumplästen i lera, vatten, tallkottar,grus och småsten och framförallt hundhår som letar sig in i strumporna.
Så dagens rekommenderade hundägarpryl : Tofflor!